Spelet
Blenke Husis är polis. Uniform, mössa, reflexväst, en skrivplatta under armen och en påse för urinprov i bältet. Han är övertygad om att han gör ett oerhört viktigt arbete, och uppdraget är enkelt: samla så många urinprov som möjligt.
Blenke Husis & Urinjakten är ett plattformsspel i 16-bitarsstil, i samma anda som plattformsspelen från slutet av åttiotalet och början av nittiotalet. Satiren riktar sig mot en narkotikapolitik där statistiken räknas och människorna inte gör det.
Det som finns hittills
Spelet byggs i omgångar, och just nu finns en testbana. Så här långt har Blenke kommit.
Spring och hoppa
Blenke går, springer, hoppar, duckar och kryper. Ju längre du håller in hoppknappen, desto högre hoppar han.
Förorten har gräsmattor, rött tegel och betong, och i bakgrunden glider höghus och radhus förbi i flera lager.
Samla in
Urinprov i tre storlekar. En stor burk räknas som fem prov, för statistikens skull. Ringa innehav är värt mer än allt annat.
Därtill bevis, som en plastpåse och en sked, och bonusar som poliskaffe och skattepengar. Plockar du snabbt i följd stiger poängen.
Befordran
Proven ger polisgrader, från Polisaspirant och uppåt.
Fynd, befordringar och långa stunder utan fynd ger kommentarer i meddelanderaden, skrivna i spelets egen pixelfont, med å, ä och ö.
Fiender och faror
Sex sorters fiender, från byråkraten som kastar pappersarbete till ideologen som skriker slogans. Landar Blenke på en av dem får han färre poäng än för en smula cannabis.
Djupt vatten, giftigt slem, jättesprutor, hala urinpölar och läckande avloppsrör. Blenke har tre hjärtan och tre liv.
På väg
- Planen
- Saker som ger Blenke extra krafter, en hel första bana i förorten, menyer, ljud och musik.
- Var
- När spelet är klart att spela finns det på blenke.narkotikafritt.se, i webbläsaren. Inget att installera, inget konto.
Om oss
Blenke Husis & Urinjakten görs av narkotikafritt.se i samarbete med #knarktwitter. Spelet må vara satir, men budskapet är allvarligt: att öka medvetenheten om Sveriges katastrofala narkotikapolitik.
I snart femtio år har riksdag, myndigheter och polis jagat samma mål. De har aldrig nått det. Priset är människoliv, mänskliga rättigheter och en grupp människor som samhället har slutat se.
Målet är inte att fler ska använda droger, och inte att skrämma någon från dem. Målet är att den som väljer att göra det vet vad den tar.